Jag hade inte tänkt skriva om Anna Wahlgren, det är redan så många andra som har gjort det, ordentligt och sakligt och jag är osäker på om jag kan hålla mig saklig när det kommer till den här kvinnan.
Anna Wahlgren är alltså kvinnan som på något vänster har lyckats bli svenska folkets barnexpert genom att bland annat ha ”hjälpt” föräldrar runt om i landet att få sina spädbarn att sova hela natten. Hon påstår sig föra barnens talan men det endas talan hon verkar föra är de föräldrars som fått ungar de inte anser passar in i deras schema.
Ett nyfött barn är hjälplöst och utlämnat till världen, deras huvudsakliga sätt att kommunicera är med skrik och det är föräldrarnas skyldighet att svara på dessa skrik. Barnet behöver allt det basala, det som alla människor behöver, så som mat, sömn, värme och så vidare. Men också närhet, närhet i överflöd och i parti och minut. Och hur underligt är detta egentligen när det där lilla pyret har varit omsluten av sin mamma i nio månader? Vaknar barnet och gråter på natten så behöver hen närhet, bekräftelse och i många fall mat.
Låter det logiskt? Inte om man lyssnar på Anna Wahlgren, enligt henne är barnets skrik ”frågor” barnet frågar föräldern om det finns något att vara rädd för och genom att ta upp barnet bekräftar man dessa farhågor ”Ja, det är farligt, nu flyr vi tillsammans”. Därför ska barnet ligga kvar i sin säng, och detta ska föräldrarna säkerställa med handgripligheter om så skulle behövas.
Små barn har små magar. Låter det som några konstigheter? Och med små magar och en enorm tillväxt första året borde ingen bli förvånad över att barn behöver mat, ofta. Men nej då, så är det inte alls hävdar Anna. Mat behöver de små liven men mat ska ges efter schema och barnet ska inte själv få bestämma hur mycket hen behöver äta utan hen ska trugas i så mycket det bara går. Alltför att det ska sova som klubbade sälar och inte störa föräldrarna nattetid.
Att truga i barnen så mycket mat det bara går, och fortsätta på olika sätt lura i dem mer efter att de visat att de är nöjda låter förövrigt som ett extremt bra sätt att slå ut deras egna mättnadskänslor och hungerkontroll.
Idiotierna fortsätter, allt ska göras enligt schema. Matning, sovstunder, aktiviteter. Under dagen ska barnen matas och aktiveras så mycket att det på kvällen slutligen däckar av utmattning och paltkoma. Även nattsömnen ska gå enligt schema. Barnet ska sova vid en viss tid och får inte komma upp innan en viss tid.
Att hennes metoder fungerar ifrågasätter jag inte, det finns gott om föräldrar som bekräfter detta. Det jag ifrågasätter är hur bra barnen mår rent psykiskt. Hur skulle du själv må? Barn är inte mer maskiner än vad du och jag är. Om du vaknar av en mardröm på natten, vad skulle du då välja? Att någon lyssnar, tröstar och kramar eller att någon trycker ner dig i sängen och kräver att du ska somna om, NU!
Spädbarnstiden är jobbig. Jävligt jobbig till och med. Om någon trodde något annat så är det bara att beklaga. Barnens behov styrs inte av att det är natt eller ens av att mamma och pappa håller på att stupa av trötthet. Jag vet vad sömnbrist gör med en, jag har varit där (och är fortfarande där i perioder). Jag vet hur dum i huvudet man blir, jag har varit så trött att jag inte kunnat få ur mig sammanhängande meningar och drömt våta drömmar om att få sova en hel natt. Men aldrig att jag skulle ta ut detta på Lilla S, hon har inte bett om att få komma till oss, det är vi som har satt henne till världen och det är vår förbannade skyldighet att se till att hon får en bra start i livet och det kan jag garantera att hon inte får om vi struntar i att se till hennes behov som individ.
Ett barn på fyra månader som vaknar flera gånger under en natt lider inte av en sömnstörning som måste botas. (Om barnet inte sover alls så bör man nog börja undra men då borde man kanske inte vända sig till en självutnämnd ”barnexpert”).
Barn är individer och måste bli behandlade som sådana. Vissa spädbarn sover utan problem 6-7 timmar på natten, andra vaknar och behöver mat eller närhet betydligt oftare. Inget av det är fel. Lilla S behöver ofta mat någon gång per natt och ytterligare någon gång behöver hon bekräftelse på att vi finns där. Nu en period har närhetsbehover varit större och då har hon fått sova mellan oss. Tanken på att lägga henne i ett eget rum, trycka ner henne i sängen och kräva att hon ska sova i en sån situation känns absurd.
Det känns mer och mer som om barn har blivit något som ska passa in i föräldrarnas ”perfekta” liv och att det är barnen som ska anpassa sig efter föräldrarna och inte tvärt om och Wahlgren verkar gå i spetsen för detta med motivationen att det är för barnens bästa.
Man hade ju kunnat hoppas på att kvinnans idiotier skulle stanna vid det här med att få barn att sova enligt gällande schema men icke. Hon är trotts allt ”barnexpert” och som sådan har hon naturligtvis svar på alla problem som kan uppstå när man har barn. Hur gör man till exempel när ens ungar envisas med att svära? Lady Dahmer har här lagt upp ett strålande exempel på Wahlgrens syn på barnuppfostran. Och ytterligare exempel på kvinnans allmänna galenskap bjuder audhumble på i sin blogg.
Kritiken Wahlgrens metoder har mött har inte varit nådig men å andra sidan har hon ett enormt stöd av desperata föräldrar som har svalt hennes metoder och åsikter med hull och hår. Och mitt i det här står Wahlgren och ser sig själv som tidernas offer. Med en ”tycka-synd-om-sig-själv” mentalitet som passar bättre in hos ett barn gnyr hon om att alla är så elaka. Att folk kritiserar henne trots att hon sålt så många böcker och ”hjälpt” så många barn verkar för henne vara helt orimligt. Hon är mobbad och trakasserad och hon kan verkligen inte förstå varför. (Wahlgrens klagosång går bland annat att läsa här).
Det finns säkert en och annan som läser det hela och tycker att jag är dömande. Jag försöker verkligen att inte döma ut andra föräldrar även om de inte delar min syn på barn och barnuppfostran, jag förstår hur lätt det kan vara att ta till allehanda metoder men i det här läget ber jag inte ens om ursäkt.
Det är inte okej att kränka sina barn psykiskt och fysiskt. Punkt.
