När jag började söka information om BLW, eller rättare sagt om ungar som envisades med att äta själva, var Lilla S runt fyra månader, nu blir hon snart 15 månader så det var knappt ett år sedan. Jag hamnade på en sida om BLW och ville läsa mer, visst måste det finnas en del information på svenska? Och visst fanns det lite grann men mängden information var försumbar, ville man läsa mer var det främst engelska sidor man fick söka sig till.
Igår gjorde jag en ny sökning och blev glatt förvånad, mängden svensk information och blogginlägg har ökat markant! Yey! Det är så kul att fler och fler vågar se utanför puré-normen och faktiskt prova något som i mina ögon är det som borde förespråkas.
Att det blivit mer och mer populärt syns också på de sökord folk använder för att hitta hit, det är många som vill läsa om fördelarna med BLW i jämförelse med purématning och ännu fler som funderar över riskerna med att barnet ska sätta i halsen.
I april-nummret av ”Föräldrar och barn” var det en artikel om just BLW (bland annat var det en liten intervju med mammaiengland). Det är jättekul att det skrivs om det men jag blev tyvärr lite besviken på innehållet och jag måste medge att jag fnissade åt rubriken ”Nya snabba sättet att lära bebisen äta”. Okej, jag ska inte vara orättvis i onödan, för många som börjar med BLW går det snabbt och smidigt men det som -alltid- saknas i texter som den här är några rader om att det kan ta längre tid än ett par veckor. Artikelförfattarens dotter fattade galoppen omgående och är ett praktexempel men det är få barn det går så snabbt för. Egentligen är det kanske inte någon stor grej att hänga upp sig på men efter att ha hängt på BLW-forum vet jag att det är många som ger upp efter någon månad eftersom deras barn fortfarande inte lärt sig att äta ”ordentligt”.
Matintroduktion kan ta tid, och måste få ta tid oavsett om man ger puré eller BLWar och det är viktigt att folk vet att det inte är något onaturligt eller ett tecken på att det är något fel på deras barn (”men alla andras ungar har ju fattat galoppen för länge sen”). Nu är Lilla S ”skräckexemplet”, hon som fortfarande inte äter hela portioner och som inte fattade hur man svalde ner annat än flytande föda förrän hon var runt 10 månader och jag ser ingen direkt mening med att ta upp hela artiklar med sådana barn. Däremot behöver föräldrar som överväger BLW få en realistisk bild av hur lång tid det kan handla om, ett enkelt tillägg som tar upp att vissa barn lär sig på några dagar och att det för andra kan ta några månader hade inte bara den här artikeln utan många många andra tjänat på. Vi vill ju trotts allt att alla andra föräldrar ska förstå vilket suveränt sätt det här är när det kommer till matintroduktion men då handlar det också om att ge föräldrarna rimliga förväntningar.
Det var väldigt tråkigt att hon gav en sådan onyanserad bild av det hela. Men hon kanske bara ser sin egen erfarenhet. Även här är ju T och S lika. Han har börjat äta lite fast föda de senaste dagarna så jag håller tummarna. ^^
Lilla S åt superbra till lunch igår, men efter det har det i princip bara gått ner ett par russin (kan barn överleva på en diet bestående av russin och pumpakärnor tror.).Vad sägs om att vi träffas och skålar i champange när våra knattar slutligen lyckas äta en hel portion?
Så länge som jag slipper dricka champagnen låter det som en bra idé!
Toadie har faktiskt börjat äta lite. Att flera kindtänder dessutom brutit igenom är nog inget sammanträffande!
Barn verkar kunna överleva på luft, så.
Jag slipper helst champangen också, jag vill mest åt den poppande korken och skummet
Lilla S vill bara gå, äta kommer i betydligt längre bak i turordningslistan. Just nu är det en seger om vi lyckas få henne att sitta med vid bordet i fem minuter och med den snigeltakt hon håller när hon äter är det inte mycket som hinner gå ner. Dessa ungar!